Att designa eller inte designa – Cynefin
Cynefin är ett ramverk som hjälper oss att ”förstå världen så att vi kan agera i den”. Det har skapats, och löpande formats, av Dave Snowden som en reaktion på människors och organisationers förkärlek till det som han kallar ”kontext-lösa lösningar i en kontext-specifik värld”. Alltså idén om att något som funkar på ett ställe också kommer funka på ett annat, utan att ta hänsyn till den roll som kontext spelar.
Inom komplexitetsteori ses kontexten som en system-intervention (eller ”lösning”) verkar i inte som ett tomt och dött utrymme som bara väntar på extern påverkan. I stället växelverkar kontexten med system, komponenter och delar. Vilket innebär att kontexten löpande formar det nya, och det nya löpande formar kontexten. Det är därför vi behöver förstå kontexten, för att kunna agera i (den komplexa) världen.
Imitation som designstrategi
Vi möter ofta organisationer och team som glömmer bort att beakta kontext när de imiterar arbetssätt, designprocesser och organisering från andra företag. Ett företag implementerar x för att när någon annan implementerade x så verkar det ha blivit succé. Och om implementationen verkar i en ordnad systemtyp där imitation faktiskt är en framgångsrik strategi, då är det inte omöjligt att det kommer leda till samma succé.
Rör man sig i stället i en komplex systemtyp där imitation inte är framgångsrikt så kommer den förväntade succén troligtvis utebli. Det riskerar också att skicka in organisationer i en ond spiral som är svår att ta sig ur. För när succén uteblir så är en vanlig analys att implementationen av x inte var rigorös nog. Så ett nytt försök görs, men med ännu mer kontroll och ännu mindre frihet den här gången. Vilket råkar vara raka motsatsen till framgångsreceptet för att verka i komplexa system.
Cynefin hjälper oss att förstå vilken typ av kontext vi verkar i, så att vi förstår vilka arbetssätt som är framgångsrika. Vilket kan anses vara motsatsen till de senaste årtiondenas olika management-flugor, som när man möter dom i organisationer närmast upplevs som kontext-lösa hegemonier. Företagsövergripande transformationer trycks igenom under flaggor som agilitet, kvalité eller flödesoptimering. Igen, det där är viktiga områden och förmågor att arbeta med, om det görs i rätt kontext. Och tyvärr så är service design och designtänkande ibland och nosar på samma respektlöshet mot kontext.
Design i komplicerade kontra komplexa kontexter
På Välva funderar och arbetar vi mycket i gränslandet mellan det som är komplicerat och det som är komplext (den gröna liminala zonen på bilden). Och framför allt med dynamiken däremellan. De flesta organisationer som vi möter designar innovation eller förändring inom den kontexten/dynamiken. Och det är inte en helt enkel plats att vara på.
Det är en plats som handlar om att försöka ta något ur ett öppet system och testa att putta in det i stängt system. Det handlar om att försöka få framåtrörelse som tidigare har skett parallellt att ske sekventiellt. Och det handlar om att försöka planera för, skapa och repetera ett förväntat lärande (och resultat) löpande. Det är ofta varken enkelt eller intuitivt (åtminstone så är det inte det för oss).
Men vi gör det onödigt svårt för oss när vi blandar språk och arbetssätt mellan domäner. Ofta pratas det om agil metodik eller designmetodik som arbetssätt som lämpar sig i komplexitet. Och ja, ramverken (eller idéerna) är ofta lämpliga för komplexa kontexter, men de metoder och modeller som tenderar att få fäste är ofta mer lämpliga för ordnade kontexter. Vilket är en knepig dualitet.
Det som händer när vi blandar arbetssätt och språk mellan olika typer av system är att service design, innovation och förändring tenderar att bli ”komplexitets-teater”. Med ett språk som ger känslan av att man ger sig in i komplexitet bjuds organisationer upp på scenen för att lajva komplexitet. Det skapar en härlig känsla, men inga arbetssätt förändras.
Och igen (för sista gången), tidigare arbetssätt är värdefulla. Behåll dom, utveckla dom och framför allt respektera människorna som har erfarenhet av dem. Men var uppmärksamma på om ni äntrar en kontext där de behöver kompletteras med något nytt. Gör vi det så kanske vi kan sluta ödsla tid på komplexitets-showande.
